Smått fantastisk och tänkvärd

FILMEN

För tio år sedan såg jag den sydkoreanska filmskaparen Joon-ho Bongs monsterfilm "The Host" och även om han hunnit göra några fler filmer är det först nu jag ser något mer från honom, nämligen Netflixoriginalet "Okja". Det är en smått fantastisk film som både fascinerar och underhåller samtidigt som den är ytterst tänkvärd.

Företaget Mirando har hittat en ny grissort i Chile som kan förändra köttindustrin och utplåna hungern. Under en presskonferens håller nytillträdda vd:n Lucy Mirando (Tilda Swinton) ett inspirerande brandtal där hon meddelar att 26 kultingar kommer att spridas till olika bönder runt om på jorden för att ta fram den bästa supergrisen. I tio år ska bönderna få rå om grisarna och sedan avgörs vem som lyckats bäst i en tävling som ska lansera köttet på marknaden.

I Korea, långt uppe i bergen och i skogen, har en av kultingarna hamnat och vuxit sig frodig på tio år. Okja är stor som en klassisk folkabuss och är intelligent och trogen som en hund. Fjortonåriga Mija (Seo-Hyun Ahn) som bor där med sin farfar tar hand om henne. Okja och Mija har uppenbart ett speciellt band till varandra efter alla år och trots att Okja är en stor tung klump är hon varsam och smidig.

Mija har inte riktigt förstått vad planen är för när representanter från Mirando kommer för att titta på Okja och göra en sista bedömning tror hon bara att grisen vunnit ett pris, men hennes farfar förklarar vad som kommer att hända och vips är Okja försvunnen. Detta kan Mija inte acceptera och tar sig till Seoul där hon hittar grisen men även träffar på en liten grupp från Djurens befrielsefront (Paul Dano, Steven Yeun, Daniel Henshall, Lily Collins och Devon Bostick) som lyckas övertala Mija om att låta Mirando föra Okja till New York så att de där kan avslöja företagets mörka hemlighet. Motvilligt går Mija med på det, men kostnaden blir hög.

Filmen växlar karaktär. Ena stunden satirisk humor, andra kärleksfyllt skogsmys, tredje fartfylld action och fjärde en kritisk gestaltning av köttindustrin. Det sistnämnda tar hårt. Även om det är påhittat djur, som har betydligt mer husdjursdrag än vad grisar vanligtvis har, blir det otrevligt och hjärtskärande när supergrisarna går mot slakt. Desto mer hjärtvärmande blir att se hur Mija aldrig ger upp oavsett hur omöjligt situationen verkar. Hon sätter Okja först, precis som många av oss som har husdjur skulle göra nästan allt för våra djur.

Specialeffekterna är ruskigt välgjorda. Jag köper helt och hållet supergrisen som en verklig fysisk gestalt. Jag tittar så noga jag kan för att hitta fel och slarv som ska avslöja effekterna men hittar ingenting. Riktigt bra gjort och något som förstärker helhetsintrycket. "Okja" är en riktigt bra film, sett till alla bidragande ingredienser.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Filmen orsakade en del rabalder under Cannesfestivalen då filmen inte hade någon distribution via biografer, och kunde därför inte accepteras i tävlingen trots att filmen var utvald. Netflix försökte få till en begränsad omgång på franska biografer men det gick inte att lösa.

2. När filmen väl visades under festivalen buade publiken när Netflix-loggan dök upp. Vad som gjorde det värre var att filmen visades i fel ratio under tio minuter vilket orsakade mer buande. Filmen startades om och Netflix-loggan fick ännu mer burop.

3. Jake Gyllenhaal spelar en sorts Steve Irwin-liknande tv-stjärna som är inblandad i Mirando och tävlingen. Karaktären verkar ha krävt ett visst överspel från Gyllenhaals sida som jag emellanåt kan tycka är lite onödigt.


ANDERS JAKOBSON (2017-07-18)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: Streamat
Utkomstår: 2017
Bolag: Netflix
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN AUGUSTI
12 SENASTE
ACTIONFILMERNA