Den spännande premissen har gjorts bättre
FILMENEn bit in i tyska thrillern "Exterritorial" tycker jag att den ändå har en spännande premiss men sen börjar jag zona ut och till slut pågår filmen medan mitt fokus är på något annat. I slutändan blir filmen ganska medioker och känns inte särskilt unik.
Tyskan Sara Wulf (Jeanne Goursaud) är en före detta special forces-soldat som runt åtta år tidigare blev den enda överlevande i sitt team efter en incident i Afghanistan. En av de som dog var hennes man, vilket gjorde att hon blev ensam kvar med barnet Josh. Sara har fullt naturligt PTSD-liknande upplevelser efter incidenten och behöver medicinering. När hon erbjuds ett jobb i USA tar hon med sig Josh till det amerikanska konsulatet i Frankfurt för att ansöka om arbetsvisum. Processen drar ut på tiden och de väntar i flera timmar och Josh börjar få myror i brallorna. Lämpligt nog finns det ett lekrum där han kan vara tills det är deras tur.
Men när det väl är dags är Josh försvunnen och Sara blir desperat och orolig. Säkerhetschefen Eric Kynch (Dougray Scott) förhör sig om hennes situation och garanterar att det inte finns någon säkrare plats att försvinna på, men strax ska det komma fram uppgifter om att det inte finns någon registrering av Josh i huset. Till och med övervakningskamerorna visar att Sara var ensam. När hon lyckas ringa sin mamma möts hon bara av frågan om hon glömt att ta sina tabletter. Är allt inbillning? Finns Josh?
Här är filmen spännande trots att man sett liknande upplägg tidigare. Exempelvis i en liten Jodie Foster-film som heter "Flightplan"...
I brist på hjälp och förståelse tar Sara saken i egna händer och börjar leta efter sonen. I samband med det stöter hon på en kvinna (Lera Abova) som säger att hon varit inlåst på konsulatet i två månader. Snart utvecklas mysteriet med en väska med droger, ett värdefullt USB-minne och farliga situationer där Sara får använda sina gamla kunskaper som special forces-agent för att klara sig och fortsätta att leta efter sonen.
Som sagt: Det är lite spännande ett tag men sen är det inte det längre och till slut sitter jag bara och väntar på att filmen ska vara över. Filmen är ingen katastrof men lyckas inte fånga mitt intresse och engagemang alls.
Tyskan Sara Wulf (Jeanne Goursaud) är en före detta special forces-soldat som runt åtta år tidigare blev den enda överlevande i sitt team efter en incident i Afghanistan. En av de som dog var hennes man, vilket gjorde att hon blev ensam kvar med barnet Josh. Sara har fullt naturligt PTSD-liknande upplevelser efter incidenten och behöver medicinering. När hon erbjuds ett jobb i USA tar hon med sig Josh till det amerikanska konsulatet i Frankfurt för att ansöka om arbetsvisum. Processen drar ut på tiden och de väntar i flera timmar och Josh börjar få myror i brallorna. Lämpligt nog finns det ett lekrum där han kan vara tills det är deras tur.
Men när det väl är dags är Josh försvunnen och Sara blir desperat och orolig. Säkerhetschefen Eric Kynch (Dougray Scott) förhör sig om hennes situation och garanterar att det inte finns någon säkrare plats att försvinna på, men strax ska det komma fram uppgifter om att det inte finns någon registrering av Josh i huset. Till och med övervakningskamerorna visar att Sara var ensam. När hon lyckas ringa sin mamma möts hon bara av frågan om hon glömt att ta sina tabletter. Är allt inbillning? Finns Josh?
Här är filmen spännande trots att man sett liknande upplägg tidigare. Exempelvis i en liten Jodie Foster-film som heter "Flightplan"...
I brist på hjälp och förståelse tar Sara saken i egna händer och börjar leta efter sonen. I samband med det stöter hon på en kvinna (Lera Abova) som säger att hon varit inlåst på konsulatet i två månader. Snart utvecklas mysteriet med en väska med droger, ett värdefullt USB-minne och farliga situationer där Sara får använda sina gamla kunskaper som special forces-agent för att klara sig och fortsätta att leta efter sonen.
Som sagt: Det är lite spännande ett tag men sen är det inte det längre och till slut sitter jag bara och väntar på att filmen ska vara över. Filmen är ingen katastrof men lyckas inte fånga mitt intresse och engagemang alls.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag gillar titeln. "Exterritorial" syftar på platser som ambassader eller liknande i länder där landet i fråga inte har någon juridisk rätt att ingripa eller utreda brott.
2. Dougray Scotts karaktär växlar mellan att prata amerikanska och tyska i samma konversation. Det irriterar mig något fruktansvärt av någon anledning.
3. För manus och regi står Christian Zübert vars CV inte rymmer något jag känner igen sedan tidigare, men å andra sidan har jag ju förstås inte blykoll på den tyska filmproduktionen.
2. Dougray Scotts karaktär växlar mellan att prata amerikanska och tyska i samma konversation. Det irriterar mig något fruktansvärt av någon anledning.
3. För manus och regi står Christian Zübert vars CV inte rymmer något jag känner igen sedan tidigare, men å andra sidan har jag ju förstås inte blykoll på den tyska filmproduktionen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
