Tolkien 2022.0
FILMENJag har svårt att kalla mig för ett Tolkien-fan då jag har fått kämpa mig igenom både "Sagan om ringen" och "Bilbo" i bokform. J.R.R. Tolkiens prosa har varit en trög smet som dessvärre varit en bromskloss som irriterat då jag verkligen velat bli så där golvad och tagen av böckerna. Däremot gillar jag det konceptuellt och har njutit av de sex filmer Peter Jackson gjorde som jag som lekman tycker fångade Tolkien på ett snyggt vis. Hur jag nu kan bedöma det.
När Jeff Bezos ville att hans Amazon Studios skulle producera sin egen "Game of Thones" var han personligen delaktig i överenskommelsen mellan Warner och Tolkienförvaltarna. Han var trots allt ett fan av böckerna. Det var dock inte helt friktionsfritt. Amazons pitch var att helt enkelt återfilma "Sagan om ringen"-trilogin vilket Tolkienförvaltarna inte gick med på. I stället blev överenskommelsen att Amazon skulle göra något helt annat än vad Jackson gjort och att de inte fick skriva något som går emot Tolkiens originaltexter.
Då landade man i andra åldern, en nätt liten period på 3441 år. För att sätta det i perspektiv är upplösningen i "Sagan om konungens återkomst" år 3019 i den tredje åldern så att hoppas på att se Frodo i den här serien är att hoppas för mycket. Därmed inte sagt att det enbart är okända namn i berättelsen. Snarare tvärtom. Dess huvudperson är alven Galadriel (Morfydd Clark) och en annan person vi känner igen från filmerna är halvalven Elrond (Robert Aramayo) som också är en av seriens huvudkaraktärer. En annan är alvkrigaren Arondir (Ismael Cruz Cordova) och ytterligare en är hobbiten Nori (Markella Kavenagh). Dessa fyra karaktärer har sina egna bågar genom de åtta avsnitten i den första säsongen, och i vissa fall sammanstrålar de vid några tillfällen, men inte alla av dem.
Galadriel är respekterad krigare som varit med och störtat mörkrets härskare Morgoth och sedan lagt oerhört många år på att jaga efter dess efterföljare Sauron, kors och tvärs genom världen. Men långt uppe i norr tar det stopp, trots att hon sett Saurons märke. Galadriel och hennes följe kallas tillbaka till alvstaden Lindon där kung Gil-galad (Benjamin Walker) förklarar kriget mot Sauron som avslutat. Galadriel belönas med att skickas till Valinor där hon kan få leva för evigt i frid. Men hon känner att kampen inte är över och avbryter sin oönskade resa genom att hoppa i det stora havet. Där stöter hon på några överlevande från ett skeppsbrott som snart bara blir en överlevande - Halbrand (Charlie Vickers) - den försvunna kungen från Söderlanden.
De ska senare hamna i Númenor och försöka övertala människorna där om att Söderlanden behöver hjälp - och sin försvunna kung. Alven Arondir är en av de som stannat kvar i Söderlanden efter kriget mot Morgoth för att hjälpa människorna och han noterar att det är något ondskefullt som ruvar i trakten. Det är bara en tidsfråga innan något riktigt otäckt händer.
Den diplomatiska Elrond söker sig till dvärgarna och i synnerhet prins Durin IV (Owain Arthur). Först för att få arbetskraft och sedan för att få hjälp med att rädda alvernas existens. Den unika metallen mithril som Durin upptäckt kan vara till en hjälp, men kung Durin III (Peter Mullan) har sina anledningar till att förbjuda sin son att hjälpa alverna. Relationen mellan Elrond och Durin är kanske det som påminner mest om "Sagan om ringen" där Legolas och Gimli stod för två motpoler som hittade varandra genom allt tjafs. Så illa är det inte här, men det finns ändå något som påminner om det.
Slutligen Nori, som aldrig stöter på någon av de andra karaktärerna, ingår i ett hobbitsamhälle som har en nomadkaraktär. De lever på en plats under del av året för att sedan förflytta sig till en annan och så runt på det viset. Lagom till att nästa förflyttning stundar upptäcker Nori en jättelik man (Daniel Weyman) som till synes fallit ned från himlen. Den förvirrade mannen blir först en hemlighet som Nori håller från de flesta andra i samhället, men så småningom blir mannen känd och nyttig under flykten även om de flesta också är tveksamma till honom. Det visar sig att han har krafter som han inte riktigt kan hantera, men sedermera ska han också visa sig vara en väldigt mäktig figur vars utveckling både vi och Nori får följa framöver.
De som kan sin Tolkien som ett rinnande vatten noterar säkert att serien tar sig vissa friheter när det gäller tidsaspekten. Tidsspann har komprimerats och kombinerats så att karaktärer som aldrig borde ha existerat samtidigt gör det, men allt detta är gjort med de knastertorra Tolkienförvaltarnas tillåtelse för att det skulle kunna bli en vettig berättelse över huvud taget. Jag tackar för det eftersom det inte alltid är så smidigt att vara bokstavstrogen när text ska bli film.
Serien känns verkligen som "Game of Thrones"-varianten av "Sagan om ringen". Inte så att den är våldsam och slafsig utan för att det helt enkelt är en annan ton än den som Peter Jackson bjöd på. Men samtidigt är det tydligt att serien inspirerats av filmerna och designat sina miljöer och karaktärer på ett sätt som gör att vi känner igen oss, men det är ändå något nytt och annorlunda. Något som verkligen skiljer serien från filmerna är alverna, dvärgarna och hobbitarna inte bara är vita personer utan alla färger och former. Detta har förstått inte alla tittare uppskattat och menat att det strider mot Tolkiens beskrivningar, medan Amazon kontrat med att det är så här det ser ut i verkligheten och då borde det ha sett ut så i Tolkiens "verklighet" också. Inget konstigt med det, kan jag tycka.
Jag måste säga att serien gick hem bättre hos mig än vad jag hade räknat med. Det märks att det plöjts ned mängder av dollars i serien, för det är hög klass på design och miljöer, och vissa av de mer effekttunga sekvenserna matchar helt klart filmerna. Vad som också är lite skönt är att serien inte hängt upp sig på välkända ansikten. Det är förstås inga nybörjare i de tunga rollerna, men det är heller inte superkändisarna. Jag kan inte direkt säga om jag har sett skådespelarna i något annat tidigare och då har jag sett rätt mycket film och tv i livet, vilket kan dokumenteras med i skrivande stund snart 3000 publicerade recensioner här.
Jag ser fram mot mer. Produktionen av säsong 2 har inletts och den är säkert minste ett år bort, men jag hoppas "Sagan om ringen: Maktens ringar" får tuffa på enligt plan och bli en episk och fin komplettering till den del av Tolkiens berättelse som redan filmats.
När Jeff Bezos ville att hans Amazon Studios skulle producera sin egen "Game of Thones" var han personligen delaktig i överenskommelsen mellan Warner och Tolkienförvaltarna. Han var trots allt ett fan av böckerna. Det var dock inte helt friktionsfritt. Amazons pitch var att helt enkelt återfilma "Sagan om ringen"-trilogin vilket Tolkienförvaltarna inte gick med på. I stället blev överenskommelsen att Amazon skulle göra något helt annat än vad Jackson gjort och att de inte fick skriva något som går emot Tolkiens originaltexter.
Då landade man i andra åldern, en nätt liten period på 3441 år. För att sätta det i perspektiv är upplösningen i "Sagan om konungens återkomst" år 3019 i den tredje åldern så att hoppas på att se Frodo i den här serien är att hoppas för mycket. Därmed inte sagt att det enbart är okända namn i berättelsen. Snarare tvärtom. Dess huvudperson är alven Galadriel (Morfydd Clark) och en annan person vi känner igen från filmerna är halvalven Elrond (Robert Aramayo) som också är en av seriens huvudkaraktärer. En annan är alvkrigaren Arondir (Ismael Cruz Cordova) och ytterligare en är hobbiten Nori (Markella Kavenagh). Dessa fyra karaktärer har sina egna bågar genom de åtta avsnitten i den första säsongen, och i vissa fall sammanstrålar de vid några tillfällen, men inte alla av dem.
Galadriel är respekterad krigare som varit med och störtat mörkrets härskare Morgoth och sedan lagt oerhört många år på att jaga efter dess efterföljare Sauron, kors och tvärs genom världen. Men långt uppe i norr tar det stopp, trots att hon sett Saurons märke. Galadriel och hennes följe kallas tillbaka till alvstaden Lindon där kung Gil-galad (Benjamin Walker) förklarar kriget mot Sauron som avslutat. Galadriel belönas med att skickas till Valinor där hon kan få leva för evigt i frid. Men hon känner att kampen inte är över och avbryter sin oönskade resa genom att hoppa i det stora havet. Där stöter hon på några överlevande från ett skeppsbrott som snart bara blir en överlevande - Halbrand (Charlie Vickers) - den försvunna kungen från Söderlanden.
De ska senare hamna i Númenor och försöka övertala människorna där om att Söderlanden behöver hjälp - och sin försvunna kung. Alven Arondir är en av de som stannat kvar i Söderlanden efter kriget mot Morgoth för att hjälpa människorna och han noterar att det är något ondskefullt som ruvar i trakten. Det är bara en tidsfråga innan något riktigt otäckt händer.
Den diplomatiska Elrond söker sig till dvärgarna och i synnerhet prins Durin IV (Owain Arthur). Först för att få arbetskraft och sedan för att få hjälp med att rädda alvernas existens. Den unika metallen mithril som Durin upptäckt kan vara till en hjälp, men kung Durin III (Peter Mullan) har sina anledningar till att förbjuda sin son att hjälpa alverna. Relationen mellan Elrond och Durin är kanske det som påminner mest om "Sagan om ringen" där Legolas och Gimli stod för två motpoler som hittade varandra genom allt tjafs. Så illa är det inte här, men det finns ändå något som påminner om det.
Slutligen Nori, som aldrig stöter på någon av de andra karaktärerna, ingår i ett hobbitsamhälle som har en nomadkaraktär. De lever på en plats under del av året för att sedan förflytta sig till en annan och så runt på det viset. Lagom till att nästa förflyttning stundar upptäcker Nori en jättelik man (Daniel Weyman) som till synes fallit ned från himlen. Den förvirrade mannen blir först en hemlighet som Nori håller från de flesta andra i samhället, men så småningom blir mannen känd och nyttig under flykten även om de flesta också är tveksamma till honom. Det visar sig att han har krafter som han inte riktigt kan hantera, men sedermera ska han också visa sig vara en väldigt mäktig figur vars utveckling både vi och Nori får följa framöver.
De som kan sin Tolkien som ett rinnande vatten noterar säkert att serien tar sig vissa friheter när det gäller tidsaspekten. Tidsspann har komprimerats och kombinerats så att karaktärer som aldrig borde ha existerat samtidigt gör det, men allt detta är gjort med de knastertorra Tolkienförvaltarnas tillåtelse för att det skulle kunna bli en vettig berättelse över huvud taget. Jag tackar för det eftersom det inte alltid är så smidigt att vara bokstavstrogen när text ska bli film.
Serien känns verkligen som "Game of Thrones"-varianten av "Sagan om ringen". Inte så att den är våldsam och slafsig utan för att det helt enkelt är en annan ton än den som Peter Jackson bjöd på. Men samtidigt är det tydligt att serien inspirerats av filmerna och designat sina miljöer och karaktärer på ett sätt som gör att vi känner igen oss, men det är ändå något nytt och annorlunda. Något som verkligen skiljer serien från filmerna är alverna, dvärgarna och hobbitarna inte bara är vita personer utan alla färger och former. Detta har förstått inte alla tittare uppskattat och menat att det strider mot Tolkiens beskrivningar, medan Amazon kontrat med att det är så här det ser ut i verkligheten och då borde det ha sett ut så i Tolkiens "verklighet" också. Inget konstigt med det, kan jag tycka.
Jag måste säga att serien gick hem bättre hos mig än vad jag hade räknat med. Det märks att det plöjts ned mängder av dollars i serien, för det är hög klass på design och miljöer, och vissa av de mer effekttunga sekvenserna matchar helt klart filmerna. Vad som också är lite skönt är att serien inte hängt upp sig på välkända ansikten. Det är förstås inga nybörjare i de tunga rollerna, men det är heller inte superkändisarna. Jag kan inte direkt säga om jag har sett skådespelarna i något annat tidigare och då har jag sett rätt mycket film och tv i livet, vilket kan dokumenteras med i skrivande stund snart 3000 publicerade recensioner här.
Jag ser fram mot mer. Produktionen av säsong 2 har inletts och den är säkert minste ett år bort, men jag hoppas "Sagan om ringen: Maktens ringar" får tuffa på enligt plan och bli en episk och fin komplettering till den del av Tolkiens berättelse som redan filmats.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Enligt uppgift är serien uppskattad att blir den dyraste som någonsin gjorts, där 1 miljard dollar är en siffra som nämnts. Lite märkligt att uppskatta det kanske, men det är gjort på goda grunder då...
2. ...serien kommer att gå i minst fem säsonger. Det var ett åtagande Prime Video var tvungna att göra för att Tolkienförvaltarna skulle gå med på Amazon Studios bud, även om varje säsong måste få grönt ljus innan produktion.
3. Svenska Charlotte Brändström är en av tre regissörer som delat på uppdraget. Brändström, som senast gjorde "Den osannolika mördaren" regisserade avsnitt 6 och 7.
2. ...serien kommer att gå i minst fem säsonger. Det var ett åtagande Prime Video var tvungna att göra för att Tolkienförvaltarna skulle gå med på Amazon Studios bud, även om varje säsong måste få grönt ljus innan produktion.
3. Svenska Charlotte Brändström är en av tre regissörer som delat på uppdraget. Brändström, som senast gjorde "Den osannolika mördaren" regisserade avsnitt 6 och 7.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
