Lika bra även på engelska
FILMENJag har dragit den här anekdoten förut men 2016 var jag och min fru tio dagar i New York. Vi hade hyrt ett AirBnB på ungefär 100:e gatan. Med hjälp av tunnelbanan tar man sig snabbt upp och ned på Manhattan och under dessa resor noterade jag att tidningarna pendlarna läste hade annonser för Fredrik Backmans böcker. Då kände man sig lite stolt som svensk. Lagom till sista dagen i New York uppsökte jag ett Barnes & Nobles uppe någonstans vid 100:e gatan för att köpa en bok som kommit ut under vår visit. Då fick jag syn på affischer som berättade att det minsann skulle vara författarmöte med Backman senare på dagen. En perfekt avslutning på New York-vistelsen och vi gick hem från mötet med ett signerat ex av "A Man Called Ove" i handen.
För det var så Backmans succébok och Hannes Holms filmatisering hette i engelsk översättning ända tills den ramlade i händerna på Rita Wilson, producent och Tom Hanks fru, som tyckte att den borde filmas på nytt på engelska med Hanks i huvudrollen och då blev Ove Otto. I media har Hanks förklarat namnbytet med att Ove är Rolf Lassgårds gestaltning och den ersätter man inte. Min stilla undran är varför Ove inte bara fick en extra bokstav och blev Owen?
Nåja, namnet är en bisak. Den amerikanska filmen är trogen sina dubbla svenska förlagor. Man känner definitivt igen sig och trots att jag både läst boken, sett den svenska filmen och Johan Rheborgs monologföreställning är det fantastiskt hur den här historien griper tag i mig ännu en gång och gör att jag sitter med svidande ögon under eftertexterna. Fredrik Backman fick verkligen till en fullträff när han kom på den arga Otto som visar sig ha ett stort, gott hjärta innanför den bistra ytan.
Otto är på väg att avsluta sitt liv, men får varje självmordsförsök avbrutet av sina nya grannar - den höggravida Marisol (Mariana Treviño), hennes taffliga man Tommy (Manuel Garcia-Rulfo) och deras två barn. För Otto är grannar ett nödvändigt ont men om de sköter sig och följer grannskapets regler är de okej. De flesta är dock rädda för Otto men Marisol är annorlunda. Sakta men säkert vinner hon hans förtroende, precis som en kringstrykande katt gör också.
Det geniala med Backmans berättelse, vilket är ett grepp han använder i flera av sina berättelser, är pusslet som byggs upp bit för bit och således bildar en allt klarare bild. Genom minnen och tillbakablickar byggs bilden av Otto och inte minst hans älskade Sonya (Rachel Keller) upp, för även om "A Man Called Otto" framstår som en film om en vresig paragrafryttare är det också en alldeles strålande kärlekshistoria som börjar med en tappad bok och slutar med blombuketter vid en gravsten. Det är fint och rart och oemotståndligt. Och framför allt gripande.
Hanks är förstås stabil och är lagom vresig men den stora behållningen är Mariana Treviño som tar steget till Hollywood med charm och skicklighet. Rollen är tacksam att göra, för hennes svenska motsvarighet Bahar Pars var ju väldigt övertygande i den svenska filmen.
Världen blir kanske inte rikare av en amerikansk remake av en svensk film, men det går förstås inte att blunda för att en film med Tom Hanks i huvudrollen gör att Fredrik Backmans historia når en ännu större publik. Och det är den förstås värd.
För det var så Backmans succébok och Hannes Holms filmatisering hette i engelsk översättning ända tills den ramlade i händerna på Rita Wilson, producent och Tom Hanks fru, som tyckte att den borde filmas på nytt på engelska med Hanks i huvudrollen och då blev Ove Otto. I media har Hanks förklarat namnbytet med att Ove är Rolf Lassgårds gestaltning och den ersätter man inte. Min stilla undran är varför Ove inte bara fick en extra bokstav och blev Owen?
Nåja, namnet är en bisak. Den amerikanska filmen är trogen sina dubbla svenska förlagor. Man känner definitivt igen sig och trots att jag både läst boken, sett den svenska filmen och Johan Rheborgs monologföreställning är det fantastiskt hur den här historien griper tag i mig ännu en gång och gör att jag sitter med svidande ögon under eftertexterna. Fredrik Backman fick verkligen till en fullträff när han kom på den arga Otto som visar sig ha ett stort, gott hjärta innanför den bistra ytan.
Otto är på väg att avsluta sitt liv, men får varje självmordsförsök avbrutet av sina nya grannar - den höggravida Marisol (Mariana Treviño), hennes taffliga man Tommy (Manuel Garcia-Rulfo) och deras två barn. För Otto är grannar ett nödvändigt ont men om de sköter sig och följer grannskapets regler är de okej. De flesta är dock rädda för Otto men Marisol är annorlunda. Sakta men säkert vinner hon hans förtroende, precis som en kringstrykande katt gör också.
Det geniala med Backmans berättelse, vilket är ett grepp han använder i flera av sina berättelser, är pusslet som byggs upp bit för bit och således bildar en allt klarare bild. Genom minnen och tillbakablickar byggs bilden av Otto och inte minst hans älskade Sonya (Rachel Keller) upp, för även om "A Man Called Otto" framstår som en film om en vresig paragrafryttare är det också en alldeles strålande kärlekshistoria som börjar med en tappad bok och slutar med blombuketter vid en gravsten. Det är fint och rart och oemotståndligt. Och framför allt gripande.
Hanks är förstås stabil och är lagom vresig men den stora behållningen är Mariana Treviño som tar steget till Hollywood med charm och skicklighet. Rollen är tacksam att göra, för hennes svenska motsvarighet Bahar Pars var ju väldigt övertygande i den svenska filmen.
Världen blir kanske inte rikare av en amerikansk remake av en svensk film, men det går förstås inte att blunda för att en film med Tom Hanks i huvudrollen gör att Fredrik Backmans historia når en ännu större publik. Och det är den förstås värd.
EXTRAMATERIALET
En kort och kompletterande making of ger ingen direkt fördjupning utan en ganska grundläggande genomgång av filmen och hur den anpassats till sin amerikanska version. Trevligt att titta på en gång.
Rita Wilson är inte bara producent och Tom Hanks fru (och skådespelare också för den delen) utan även sångerska med en skivkarriär. Här har hon tillsammans med Sebastían Yatra sjungit in en låt till eftertexterna som vi får både en video och lite kommentarer till.
En ynka borttagen scen ges som möjligen fyller i en liten lucka mellan två scener, men inte så mycket mer.
Rita Wilson är inte bara producent och Tom Hanks fru (och skådespelare också för den delen) utan även sångerska med en skivkarriär. Här har hon tillsammans med Sebastían Yatra sjungit in en låt till eftertexterna som vi får både en video och lite kommentarer till.
En ynka borttagen scen ges som möjligen fyller i en liten lucka mellan två scener, men inte så mycket mer.
TRE SAKER
1. En sak som skiljer sig från tidigare versioner är att karaktärerna Otto och Marisol äter svenska semlor på ett fik. En liten lustig passning till Sverige.
2. Otto har fått efternamnet Anderson som också känns som en svensk passning. Jag minns inte om han har något efternamn i boken.
3. Filmen är regisserad av Marc Forster som har så pass skilda filmer som "Quantum of Solace", "World War Z" och "Christoffer Robin & Nalle Puh" på meritlistan.
2. Otto har fått efternamnet Anderson som också känns som en svensk passning. Jag minns inte om han har något efternamn i boken.
3. Filmen är regisserad av Marc Forster som har så pass skilda filmer som "Quantum of Solace", "World War Z" och "Christoffer Robin & Nalle Puh" på meritlistan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
