Baumbachs senaste intellektuella familj

FILMEN

Noah Baumbach har i en rad filmer hittat en egen ton i sitt filmskapande som är aningens svårt att koka ned till en konkret definition. Kanske är det centrala att de utspelar sig i intellektuella och konstnärliga sammanhang, och omringas av dels New York och dels spruckna (familje)relationer, dock inte alltid samtidigt. Han framstår allt mer och mer som modern Woody Allen, vilket är lite märkligt att skriva eftersom det finns en "modern Woody Allen" som är Woody Allen som fortfarande pytsar ut filmer i ett tempo som är betydligt raskare än Baumbachs. Nåja, ni förstår kanske.

Min första riktiga kontakt med Baumbach var i den lätt självbiografiska "The Squid and the Whale" som jag såg och recenserade under DVDKritik.se:s första år och som fortfarande kvarstår som min favorit bland hans verk, men jag måste säga att "The Meyerowitz Stories (New and Selected)" är uppe i toppen och utmanar.

Som titeln indikerar handlar det om utvalda berättelser och det innebär att vi får en komplett story, men vissa partier har uteslutits. Berättelserna inleds med en textskylt med en titel som indikerar ett visst fokus och avslutas tvärt nästan som om man slagit ihop en bok. Inget nytt i sig, men jag gillar kombinationen i det här sammanhanget. Det gör det lätt att som tittare hitta sitt eget fokus.

Den spruckna familjen heter i det här fallet Meyerowitz med pappa Harold (Dustin Hoffman) i centrum. Han har tre vuxna barn - Jean (Elizabeth Marvel), Danny (Adam Sandler), Matthew (Ben Stiller) - med olika kvinnor, varav ingen är den han lever med i dag - Maureen (Emma Thompson). Harold är skulptör men hans glansdagar är förbi och kostnaderna för huset/ateljén på Manhattan börjar bli för dyrt. Matthew har ordnat potentiella köpare av huset och konsten, medan de andra syskonen satt ihop en retrospektiv utställning på Bard College i New York, något som kan öka värdet på verket. Fokus på första historien är Danny som kommer hem till Manhattan med sin dotter Eliza (Grace Van Patten) som ska börja gå på Bard. Danny var en talangfull musiker men offrade sin karriär för att vara hemmaman, vilket efter en skilsmässa lett till att han saknar både jobb och bostad. Under några dagar bor han hos Harold och försöker få lite kvalitetstid med pappan, något som han inte fick som barn, men det är tydligt att favoritsonen heter Matthew.

Matthew är i fokus i nästa story. Hans talang är möjligen pengar, vilket kanske inte riktigt klingar så bra i en konstnärlig familj, men han är ju favoritsonen. Men favoritskapet har ett pris och precis som Danny känner Matthew sig otillräcklig och obekräftad. Den enda som inte får en egen historia är Jean (eller - jo, det får hon faktiskt, en liten) som är den där familjemedlemmen ingen riktigt vet vad hon gör, briljant spelad som trist grå mus av Elizabeth Marvel, men i den sista akten får syskonen anledning att sammanstråla ordentligt för första gången på väldigt länge med allt vad det innebär i form av olikheter och syskonkärlek.

Det är här någonstans historien blir som bäst. Baumbachs karaktärer blir verkliga för mig och jag kan sätta mig in i syskonens minnen så till den grad att jag kan föreställa mig dem som barn. Det kommer som en mental bild och jag blir lite chockad själv. Jag gillar verkligen karaktärerna och imponeras över hur lätt Baumbach fått dem att bli verkliga utifrån enkla medel som någon replik eller en gest som känns autentisk. I samband med det blir jag kär i Stillers och Sandlers skådespeleri. Det är två skådespelare som emellanåt kan göra löjliga figurer, inte minst Sandler som kan vara nästan outhärdlig, men som här är de helt suveräna, och kan dessutom luta sig mot Hoffman som heller inte behöver göra speciellt mycket för att ge sin roll autentisk karaktär. Självklart vill jag även nämna Marvel, Van Patten och inte minst Thompson som alla bidrar till att det blir en riktigt bra film.

Då och då önskar jag att filmer var början på en tv-serie. I det här fallet önskar jag kanske att det fanns mer innan filmen, men i och med att min fantasi redan hjälpt till att fylla ut luckorna känns "The Meyerowitz Stories (New and Selected)" som en ovanligt givande film.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Vid några olika tillfällen får vi höra hur Harold fick ett sår i ansiktet och varje gång ändras historien lite grann, så där som det kan göra inom familjer.

2. Filmen innehåller många kända ansikten i biroller, men endast en spelar sig själv. Sigourney Weaver spelar Sigourney Weaver.

3. "Yeh Din Ka Kissa" var filmens originaltitel, vilket var Urdu/Hindi för "Dagens berättelse". Jag gillar "The Meyerowitz Stories (New and Selected)" bättre...


ANDERS JAKOBSON (2018-01-15)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (4)
20 senaste recensionerna i kategorin dramakomedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Dramakomedi
Format: Streamat
Utkomstår: 2017
Bolag: Netflix
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN JANUARI
12 SENASTE
KOMEDIERNA