Gör sjukdomen lite mer verklig
FILMENJag skulle kunna argumentera att Michael J. Fox var värd en dokumentär enbart för sitt skådespeleris skull, men nu finns det en elefant i rummet med efternamnet Parkinson. Det är förstås en faktor till varför filmen gjorts. Eller så här: Det hade varit ganska omöjligt att göra en dokumentär om den 163 centimeter långa kanadensaren och inte beröra det faktum att han lider av Parkinsons och har varit ett av de mest kända ansiktena utåt för sjukdomen i närmare 25 år sedan han offentliggjorde sin hälsa 1997. Men då hade han burit på sjukdomen som en hemlighet sedan 1991.
Ganska tidigt i dokumentären säger Fox att man inte ska tycka synd om honom. Då har man precis sett honom stappla runt med en svårkontrollerad balans. Det stora kännetecknet för Parkinsons är skakningarna, men det leder också till balansproblem och krampande ansiktsmuskler som låser utseendet. Dokumentären gör inget sken av att förmildra eller censurera sjukdomen vilket bara gör det hela starkare och mer gripande.
Men det här är inte bara en dokumentär om sjukdomen utan Michael J. Fox historia. Jag gissar att dokumentären på sätt och vis är en variant av hans memoar "Lucky Man" från 2003 som - utifrån vad jag läst mig till - också berättar historien från uppväxten i Kanada till flytten till Hollywood och genombrottet med "Fem i familjen" och "Tillbaka till framtiden" och hur han i och med det var den hetaste personen i branschen. Berättelsen flyter på fint och gestaltas av klipp ur Fox produktion. Lämpligt nog har han spelat många karriärer vars liv och gärningar speglar Fox privata motsvarigheter. Visserligen ska man lyfta fram dokumentärens klippare som hittat lämpliga klipp från tv och film som passar till berättelsen, men det är ändå lustigt hur fiktionen och verkligheten går ihop. Detta kompletteras av gestaltningar med skådespelare och en del bakom kulisserna-bilder som tillsammans bidrar till följsamheten i berättelsen.
När vi sedan kommer till 90-talet och Fox berättar om hur han vaknat upp och sett lillfingret på vänsterhanden röra sig av sig själv kommer vi till diagnosen och hemlighetsmakeriet. Fox berättar att ett sätt att hålla sjukdomen i schack var att knapra medicin i smyg och hela tiden hålla vänsterhanden sysselsatt, vilket förstås illustreras tydligt av bilder ur filmer från tiden.
"Still" är på alla sätt och vis en bra dokumentär. Värdig och gripande. Jag vet förstås att Parkinsons är en hemsk sjukdom som jag för allt i världen hoppas håller sig borta från min egen familj, men dokumentären gör sjukdomen lite mer verklig utan att anstränga sig för mycket. Men det är svårt att inte tycka synd om Fox. Han må vara en optimist som håller humöret uppe men man ser ändå i hans ögon att det inte var det här han hade tänkt sig.
Ganska tidigt i dokumentären säger Fox att man inte ska tycka synd om honom. Då har man precis sett honom stappla runt med en svårkontrollerad balans. Det stora kännetecknet för Parkinsons är skakningarna, men det leder också till balansproblem och krampande ansiktsmuskler som låser utseendet. Dokumentären gör inget sken av att förmildra eller censurera sjukdomen vilket bara gör det hela starkare och mer gripande.
Men det här är inte bara en dokumentär om sjukdomen utan Michael J. Fox historia. Jag gissar att dokumentären på sätt och vis är en variant av hans memoar "Lucky Man" från 2003 som - utifrån vad jag läst mig till - också berättar historien från uppväxten i Kanada till flytten till Hollywood och genombrottet med "Fem i familjen" och "Tillbaka till framtiden" och hur han i och med det var den hetaste personen i branschen. Berättelsen flyter på fint och gestaltas av klipp ur Fox produktion. Lämpligt nog har han spelat många karriärer vars liv och gärningar speglar Fox privata motsvarigheter. Visserligen ska man lyfta fram dokumentärens klippare som hittat lämpliga klipp från tv och film som passar till berättelsen, men det är ändå lustigt hur fiktionen och verkligheten går ihop. Detta kompletteras av gestaltningar med skådespelare och en del bakom kulisserna-bilder som tillsammans bidrar till följsamheten i berättelsen.
När vi sedan kommer till 90-talet och Fox berättar om hur han vaknat upp och sett lillfingret på vänsterhanden röra sig av sig själv kommer vi till diagnosen och hemlighetsmakeriet. Fox berättar att ett sätt att hålla sjukdomen i schack var att knapra medicin i smyg och hela tiden hålla vänsterhanden sysselsatt, vilket förstås illustreras tydligt av bilder ur filmer från tiden.
"Still" är på alla sätt och vis en bra dokumentär. Värdig och gripande. Jag vet förstås att Parkinsons är en hemsk sjukdom som jag för allt i världen hoppas håller sig borta från min egen familj, men dokumentären gör sjukdomen lite mer verklig utan att anstränga sig för mycket. Men det är svårt att inte tycka synd om Fox. Han må vara en optimist som håller humöret uppe men man ser ändå i hans ögon att det inte var det här han hade tänkt sig.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Dokumentären är regisserad av Davis Guggenheim som är gift med Elisabeth Shue som spelade Martys tjej Jennifer i andra och tredje "Tillbaka till framtiden".
2. Utöver memoaren "Lucky Man" har Michael J. Fox skrivit tre böcker: "Always Looking Up: The Adventures of an Incurable Optimist" (2009), "A Funny Thing Happened on the Way to the Future: Twists and Turns and Lessons Learned" (2010) och "No Time Like the Future: An Optimist Considers Mortality" (2020). Nog kan man ana ett tema.
3. Lite udda trivia: Fox är medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet. Det blev han 2010.
2. Utöver memoaren "Lucky Man" har Michael J. Fox skrivit tre böcker: "Always Looking Up: The Adventures of an Incurable Optimist" (2009), "A Funny Thing Happened on the Way to the Future: Twists and Turns and Lessons Learned" (2010) och "No Time Like the Future: An Optimist Considers Mortality" (2020). Nog kan man ana ett tema.
3. Lite udda trivia: Fox är medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet. Det blev han 2010.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
