Anders Jakobsons blogg - oktober, 2020

höstprojekt 2020: mcu x 23 (20)
Postad: 2020-10-31 19:26:50



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 20 av 23...

ANT-MAN AND THE WASP (2018)
Regi: Peyton Reed

Kommentar:
"Ant-Man" var ju en frisk fläkt i MCU när den förde in både humor och heistgenren. Den här gången är det inte så mycket heist kvar, men givetvis den speciella humorn. I "Ant-Man and the Wasp" behövs det inte så mycket uppbyggnad utan vi går direkt in i storyn där tråden plockas upp från sist. Ant-Man lyckades ju återvända från kvantvärlden vilket föder ett hopp hos Hank Pym och Hope Van Dyne om att lokalisera och hämta hem frun/mamman Janet som försvann där för 30 år sedan. De börjar bygga en tunnel till kvantvärlden som andra krafter vill ha tag på och Ant-Man får rycka in, men tillsammans har han kanske den snäppet vassare Wasp - det vill säga Hope som en av de där få kvinnliga hjältarna i MCU. Resultatet blir action i olika storlekar...

Kontinuiteten:
Likt många andra uppföljare inom MCU plockar "Ant-Man and the Wasp" upp tråden efter den första filmen men väver in Ant-Mans andra framträdande i "Captain America: Civil War" som skapade vissa konsekvenser för karaktärens vardag. Men det berättar också varför Ant-Man är frånvarande i "Avengers: Infinity War". Exakt när filmen utspelar sig avslöjas först i bonusscenen.

Daterad eller inte?
Ant-Man-filmerna sticker ju ut i MCU tack vare sina unika actionscener där karaktärernas förmåga att krympa och växa används för att besegra bovarna. Jag kan inte förstå hur man koreograferar dessa scener. Det som är bra med "Ant-Man and the Wasp" är att hjältarna står mot en motståndare som inte har samma krafter, vilket var fallet med första filmen. Skurken Ghost är minst lika unik och svårbesegrad. Fina effekter. Dessutom är kvantvärlden läcker, inte minst i 3D.

Fruns kommentar:
Jag tycker mer eller mindre om alla filmer i serien, så även denna. Som jag säkert sa om förra "Ant-Man" så gillar jag ju Paul Rudd och har alltid gjort. Att Evangeline Lillys karaktär skulle bli en superhjälte kändes både naturligt och förväntat. Det är fortfarande lika kul när de krymper saker och Ant-Mans kompis Luis är en underhållande bikaraktär. Men filmen slutar ju sjukt obehagligt i extrascenen!

Slutknorr:
Som vissa andra titlar i denna omtittning uppskattar jag "Ant-Man and the Wasp" bättre nu än när det först begav sig. De irritationsmoment jag hade har slätat ut sig och jag njuter mer av storyn och drivet i filmen. Den utspelar ju sig under några få dagar och det bidrar på något vis till tempot. Men jag kan samtidigt inte komma förbi att jag är sugen på att komma vidare till ”Avengers: Endgame”. Ett stopp till bara.
20 sedda, tre kvar...



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (19)
Postad: 2020-10-24 11:49:12



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 19 av 23...

AVENGERS: INFINITY WAR (2018)
Regi: Anthony Russo och Joe Russo

Kommentar:
Som jag har längtat efter att komma till finalen på den här filmsviten. "Avengers: Infinity War" är ju visserligen bara första delen av finalen, men vilken film det är! Det är garanterat en topp-3 inom sviten för mig. 2,5 timmar ren Avengers-glädje där vi direkt kastas in i elden utan utdragna uppbyggnader och så vidare. Det är en actionpackad film som vinner på att det enorma karaktärsstallet är utspritt i flera olika grupperingar i fajten mot Thanos och hans strävan att få tag på alla evighetsstenar och därmed bli så kraftfull att han kan genomföra sin plan: Att skapa balans i universum genom att utrota 50 procent av alla levande personer. Thanos har smugits in i franchisen stötvis men när han nu har huvudrollen är det som den absolut tuffaste motståndare Avengers stått mot. Det är otroligt bra och när filmen landar i ett deprimerande mörkt slut känner jag på nytt den oro jag kände i i biosalongen 2018. Hur ska det gå?

Kontinuiteten:
Det här ju den mest ihopsamlande franchisefilmen hittills. En direkt uppföljare till "Captain America: Civil War", "Thor: Ragnarök", "Guardians of the Galaxy Vol. 2" och "Black Panther" och som dessutom plockar upp passningar och referenser från så mycket mer. I och med att hjältarna grupperas lite kors och tvärs blir det en hel del roliga kombinationer som gör gott. Helt perfekt enligt mig.

Daterad eller inte?
Jag sa till min fru medan vi tittade på filmen att Thanos är en så otroligt bra CGI-karaktär att jag har svårt att förstå att det inte är levande person. Det gör att det är extremt lätt att ta in karaktären och hade Thanos bara varit lite sämre gjord hade det fått ganska tunga konsekvenser.

Fruns kommentar:
Du har ju tjatat om att något stort väntat och filmen är maffig på sitt sätt. Det är kanske lite för många fajter för min smak. De avlöser varandra och jag hinner knappt andas. Jag gillar att nästan alla är samlade i den här filmen även om jag inte trodde att de skulle vara så utspridda och jag uppskattar att man aldrig vet vilka som kan dö, att även hjältarna kan försvinna. Jag fick en annan känsla för Thanos, en djupare förståelse för honom. Vem han är och varför han är som han är. Det är ju en bra film och den slutar jättespännande och det ska som vanligt bli kul att se fortsättningen.

Slutknorr:
I mitt huvud hade jag spelat upp en scen om att efter 18 filmer så skulle "Infinity War" landa starkare hos min fru. De stora reaktionerna uteblev, men så kan det vara. Mig berör den fortfarande och som jag redan sagt är detta absolut en av de bästa i serien. Det känns lite segt att inte kliva på "Avengers: Endgame" på en gång, men de två filmer som ligger mellan är förstås viktiga pusselbitar. 19 sedda, fyra kvar...



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (18)
Postad: 2020-10-12 10:03:29



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 18 av 23...

BLACK PANTHER (2018)
Regi: Ryan Coogler

Kommentar:
När "Black Panther" kom blev det en formidabel kassasuccé. Den är i dag den fjärde mest inkomstdrivande filmen genom tiderna med $700 426 566 och därmed tvåa i den interna MCU-ligan. En viss "Avengers: Endgame" ligger två placeringar över med 160 miljoner dollar mer på kontot. Enorma siffror. Jag minns att jag inte blev totalt golvad av filmen, vare sig på bio eller när jag såg den hemma första gången. Nu tycker jag betydligt mer om filmen. Det är en film som breddar MCU något enormt och ger oss en bra första film av en ganska smal karaktär utan att behöva traggla med en klassisk originstory. Den här filmen tar vid efter "Captain America: Civil War" i vilken prins T'Challa (Chadwick Boseman) förlorade sin far i ett terrordåd och i denna film ska han krönas och bli Wakandas styrande kung och Black Panther. Men det ska visa sig finnas andra som vill åt tronen och använda landets hemliga resurser i form av teknologiskt avancerade vapen till ett globalt styre. Ett inbördeskrig står för dörren och den nyblivna kungen får fullt upp. Filmen breddar som sagt MCU dels genom helt nya miljöer och dels genom att öka antalet färgade och kvinnliga karaktärer i universumet rejält. Efterlängtat.

Kontinuiteten:
Filmen tar vid efter Black Panthers introduktion i "Civil War", men i övrigt är det inte speciellt många band till det övriga universumet, i alla fall när det gäller hjältarna. En ser vi visserligen bland bonusscenerna och vi får återse CIA-agenten Ross (Martin Freeman) och den i serietidningarna återkommande fienden till Black Panther, Ulysses Klaue (Andy Serkis) som först sågs i "Avengers: Age of Ultron". Även om filmen har sin plats i tidslinjen, är den verkligen sin egen och det är bra.

Daterad eller inte?
Utseendet på filmen är helt otroligt. Afrofuturistiskt var ett ord som dök upp när filmen kom och som jag använde i min recension. Det är sjukt snyggt hur afrikanska färger och mönster kombineras med hypermoderna byggnader och tingestar. Det ser unikt ut, men samtidigt självklart. Här finns det inget att klaga på.

Fruns kommentar:
Jag tyckte jättemycket om filmen. Filmerna blir bara snyggare och snyggare och här är det jäkligt coolt att det känns väldigt afrikanskt men samtidigt futuristiskt. Jag har varit i Uganda och Kenya och vissa miljöer kändes därför extra mycket bekanta och det var en del saker i filmen som gjorde mig varm i hjärtat eftersom att det kändes äkta. Det är sorgligt att jag upptäcker Chadwick Boseman nu, efter hans död och då inser att han inte kommer att vara med i ”Black Panther 2”. Han var en fantastisk skådespelare. Jag uppskattade verkligen hur skurken Killmonger kändes amerikansk i sin uppsyn och sina rörelser. Det blev en kontrast mot de som inte bott i USA och med små medel lyckades de visa skillnaden mellan dem.

Slutknorr:
Att återse "Black Panther" gav mer än vad jag hade trott. Kul att omvärdera en film, om än bara lite grann. Det var lite samma sak som med "Guardians of the Galaxy Vol. 2" som också kändes bättre nu än då. Som min fru skriver är det extremt sorgligt att Boseman inte kommer att kunna göra rollen något mer och hur det löses visar sig om några år. Lyckligtvis finns han med i några MCU-filmer till, bland annat i den som står näst på tur... Vi är framme vid första delen av finalen. Som jag längtat! 18 sedda, fem kvar...



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (17)
Postad: 2020-10-04 19:36:47



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 17 av 23...

THOR: RAGNARÖK (2017)
Regi: Taika Waititi

Kommentar:
"Thor: Ragnarök" är ytterligare en av de filmer som frun sett tidigare. Detta skedde när vi var i New York i november 2017 och passade på att gå på 4DX-film igen. Ett dyrt spektakel, men en rolig film att se på det viset. Ja, den tredje "Thor"-filmen vilar tungt på det komiska med roliga Taika Waititi i registolen och en Chris Hemsworth i toppform som verkligen kan sin karaktär utan och innan. Den här historien, som egentligen handlar om hur Thor och Lokes äldre syster Hel återkommer till Asgård och vill återinstifta ett forna terrorvälde, har en helt annan film i filmen, när Thor och Loke hamnar på skräpplaneten Sakaar där ingen annan en Hulken finns (efter hans oklara sorti i "Avengers: Age of Ultron"). Här finns även Jeff Goldblum som självutnämnda härskaren Grandmaster som arrangerar gladiatorspel med Hulken som mästare. Oerhört kul och i MCU-sammanhang en väldigt avvikande film, som med facit i handen ska visa sig vara ganska avgörande för framtiden. Jag gillade "Thor: Ragnarök" väldigt mycket vid första titten. Nu tycker jag att den är lite på gränsen, men skrattar ändå gott åt väldigt många skämt.

Kontinuiteten:
Dels fortsätter den den pågående historien om bröderna Thor och Loke och dels får vi en liten avvikare till New York och ett gästspel av Doctor Strange. Att sedan Hulken är med i väldigt stor utsträckning är ju bra. Jag har väl tidigare skrivit någon gång att jag gillar att vissa karaktärer stannar på en sorts andrafiolposition och inte behöver egna filmer. Det är perfekt för Hulken. Slutscenen sätter förstås tonen för vad som kommer att utvecklas om två filmer och jag längtar redan!

Daterad eller inte?
Till skillnad mot tidigare "Thor"-filmer tycker jag faktiskt att denna känns betydligt mer greenscreen. Vissa scener har den där känslan av att karaktärerna är klistrade på bakgrunden. Lite trist. I övrigt är filmen väldesignad och färgsprakande så det räcker och blir över. Väldigt bra.

Fruns kommentar:
Tre år senare är det kul att se filmen. Jag har ju haft fragment från den som poppat upp medan vi tittat på de andra filmerna, men jag hade ändå glömt huvudstoryn. Det är en bra film och det är mäktigt med en ond kvinna som skurk. Nu börjar jag gilla Thor. Karaktären har växt och blivit skön och rolig. Jag gillar även Hulken nu. Det ska bli intressant att se hur det tas vidare, vad som händer med folket i Asgård.

Slutknorr:
Nu börjar slutet på projektet att komma allt närmare. Jag ska inte klaga, men det tar ändå lite tid och energi att åta sig ett sådant här projekt, även om det är roligt att dels se om filmerna och dels dela upplevelsen med min närmaste. Härnäst drar vi till Wakanda. 17 sedda, sex kvar...



anders jakobson

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  
Sök i bloggen:
SENASTE 10 RECENSIONERNA AV ANDERS JAKOBSON:
RECENSERAT DENNA DAG (25/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
ÄVENTYRSFILMERNA