Att civilisera den ociviliserade

FILMEN

1994 var Jodie Foster inget nytt ansikte. Hon hade stora roller i filmer som "Anklagad", "När lammen tystnar" och "Maverick" bakom sig. Hon var med andra ord ett inarbetat namn, ett välkänt ansikte och helt enkelt etablerad som en skådespelerska. Utifrån det borde det vara svårt att köpa henne som en förvildad kvinna, möjligen lite förståndshandikappad som talar sitt eget språk, så som hon gör i "Nell", men det är det inte. Hon är karaktären rätt och slätt och alla de där rollerna hon redan gjort som etablerat henne som en fullständigt normal kvinna finns inte där och stör gestaltningen i "Nell".

Nell upptäcks när doktor Jerome Lovell (Liam Neeson) kallas ut till en primitiv stuga ute i skogen där enstöringen Violet Kellty har hittats död. Ingen visste att multipelt strokedrabbade Violet hade en dotter, och ingen vet riktigt hur de ska hantera den unga kvinnan som uppenbarligen är rädd och liksom lever i sin egen värld.

Jerome tar hjälp av doktor Paula Olsen (Natasha Richardson) som är expert på autistiska barn, och hon vill direkt att Nell ska omhändertas. En domare beslutar att Nell ska får vara kvar i sin naturliga miljö och studeras under tre månader innan ett beslut om henne kan tas. Både Jerome och Paula bosätter sig i anslutning till stugan och driver sina egna försök att närma sig Nell och försöka hitta ett sätt att kommunicera med henne. Fiendeskapen mellan de båda doktorerna leder till ett samarbete när de sakteliga börjar förstå Nell, och de inser att det sista Nell behöver är att civiliseras.

Filmen fick ljumna recensioner när den kom. Recensenterna ansåg att historien var alldeles för uppenbar, men vad alla dock var enat positiva till var Jodie Fosters insats. Personligen tycker jag filmen är väldigt bra och fascinerande och delar alltså inte recensenternas kritik, och Foster är så klart fruktansvärt bra. Som jag skrev i inledningen borde man inte köpa karaktären för att det just är en väldigt välkänd skådespelerska som gör den. Karaktären som sådan borde ha krävt ett okänt ansikte, men Foster går emot allt det och fångar mig direkt från första scenen.

Jag såg filmen för första gången för många år sedan och den gjorde ett stort intryck på mig då, och när jag ser om den idag så känns den minst lika fascinerande. En väldigt bra film.


EXTRAMATERIALET

Ingenting. Det finns för övrigt väldigt lite information om filmen att hitta på nätet, vilket jag tycker är tråkigt.


TRE SAKER

1. Filmen baserades på en pjäs från 1992.

2. Ganska tidigt i filmen får vi se saker ur Nells perspektiv, till exempel en återblick som förklarar en hel del om hennes agerande, information som de båda doktorerna får vänta väldigt länge på att få ta del av.

3. Jodie Foster nominerades både till en Oscar och en Golden Globe för sin roll, men det enda tyngre priset hon kammade hem var på Screen Actors Guild Awards.


ANDERS JAKOBSON (2011-02-14)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2011
Bolag: Studio S
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
RECENSERAT DENNA DAG (16/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
UNDERHÅLLNINGSUTGÅVORNA