Knappast de genomsnittliga superhjältarna

FILMEN

Det är ingen hemlighet att Marvel lyckats bäst med sina adaptioner när det gäller film, men när det handlar om tv så är DC snäppet vassare. Det finns en ganska lång historik, men det så kallade "Arrowverse" - tv-universumet som kretsar kring bland annat "Arrow" och "The Flash" - får ses som en central punkt. Men det är bortom de tablålagda serierna som DC gör de mest spännande produktionerna. Streamingtjänsten DC Universe lanserades i augusti 2018 och har redan fyrat av en rad serier som kan ta ut svängarna ordentligt.

"Titans", baserad på "Tonårsgänget", kom i Sverige ut via Netflix och visade sig vara en avsevärt mörkare serie än det som bjuds i "Arrowverse". Serien hade både mer brutalitet och mer djup och hade även ett litet gästspel av "Doom Patrol" i ett avsnitt. Ja, detta antihjältegäng fick en "bakdörrspilot" i "Titans" även om det är lite svårt att faktiskt placera avsnittet och den egna serien i samma värld. Det är en del detaljer, skådespelare och karaktärer som skiljer dem åt. Så avsnittet får ses som en "teoretisk pilot".

I serietidningarnas värld föddes titeln 1963 några månader innan Marvel publicerade sin första "X-Men"-tidning. Det finns flera likheter med "X-Men" och det påstås att "Doom Patrol" var en inspirationskälla för Marveltiteln, vilket dock känns tidsmässigt tveksamt. En annan serie som man kan jämföra med är "The Umbrella Academy", men i och med att den är avsevärt mer modern är det ingen tvekan om vem som var först i det fallet.

Hur ska man bära sig åt för att beskriva den här serien egentligen? Till att börja med kan man konstatera att den inte innehåller de genomsnittliga superhjältarna och samtidigt inte heller är den genomsnittliga superhjälteserien. Den är nämligen delvis medveten om att den är just en superhjälteserie genom att historiens skurk, Mr Nobody (Alan Tudyk), figurerar som en sorts berättare som hånar både tittaren och karaktärerna. Otroligt knepigt stilgrepp som direkt från start lägger ett originellt skimmer över serien. Plussa på med en åsna vars mun är en dörr, en kackerlacka med storhetsvansinne, en icke-binär gata (!), en rimmande demon, en skäggjägare, en skurk som kallar sig Animal-Vegetable-Mineral Man och några stjärtmonster - för att bara ta några exempel - så inser även ni som ännu inte sett "Doom Patrol" att det i sanning inte är den genomsnittliga superhjälteserien.

I ett stort hus finns fyra människor som alla råkat ut för hemska olyckor som vanställt dem fysiskt eller psykiskt och givit dem superkrafter som de i bästa fall kan hantera. Det är svårt att avgöra vem som råkat värst ut. Kanske är det racingföraren Cliff Steele (Brendan Fraser) som betedde sig som ett svin mot sin familj och råkade ut för en olycka där enbart hjärnan gick att rädda. Inmonterad i en metallkropp är han nu Robotman. Eller är det den forna filmstjärnan Rita Farr (April Bowlby), en gång den mest populära och vackra stjärnan i världen som efter en olycka emellanåt ramlar ihop som en formlös klump och då blir Elasti-Girl. Eller kanske piloten Larry Trainor (Matt Bomer) som levde ett dubbelliv med familj och en avvikande sexuell läggning och som efter en olycka blev totalt sönderbränd och dessutom bär en utomjordisk energivarelse inom sig, därmed kallad Negative Man. Eller varför inte Crazy Jane (Diane Guerrero) som har 64 olika personligheter och lika många superkrafter, beroende på vem av dem som är uppe vid "ytan"?

Den som samlat dem för att behandla och utbilda dem är den rullstolsburne Niles Caulder eller Chief (Timothy Dalton), en man som levt ett väldigt långt liv och bär på kunskap och hemligheter som få känner till. Det är när Chief rövas bort av Mr Nobody som de fyra figurerna går samman för att hitta den försvunna ledaren. Ingen av dem har några hjälteegenskaper och samarbetet är initialt lite si så där. De kompletteras av den etablerade superhjälten Cyborg/Vic Stone (Joivan Wade) som har en liknande bakgrundshistoria som de andra och dessutom en koppling till Niles. Men när Mr Nobody är involverad är det ingen lätt match att hitta den försvunna Niles.

Trots min lite torra sammanfattning är "Doom Patrol" en otroligt fantasifylld serie med sin beskärda del av skruvad komedi. Den tar till en början ingen hänsyn alls till tid och ålder, vilket ska visa sig få sin förklaring till slut. Det jag verkligen gillar med serien är att det inte finns någon mall eller formel som varje avsnitt ska stöpas efter. Det finns en övergripande story som går från A till Ö genom de 15 avsnitten, men individuellt skiljer sig samtliga avsnitt från varandra vilket ger ett lekfullt berättande. Det i sin tur bidrar till att karaktärerna inte är några endimensionella och givna figurer utan här finns det utrymme för karaktärsutveckling och djupgående grävningar under ytan. Parallellt med seriens absurda humor finns det allvar och en botten som gör serien till något mer än bara ännu en superhjältehistoria.

Och detta leder givetvis till att skådespeleriet sticker ut. Det finns många fina insatser, men jag väljer att lyfta fram tre lite extra. Diane Guerrero, känd som Maritza Ramos i "Orange is the New Black", gör inte alla sina 64 personligheter, men visar upp ett sanslöst brett register som imponerar starkt på mig. Jag ska väl frankt erkänna att hennes "Orange is the New Black"-karaktär var så övertygande att jag inte trodde att hon hade något annat i sig, men det har hon verkligen. Brendan Fraser är kroppsligen med i några scener men framför allt bidrar han med sin röst och hans betoningar ger ett uppenbart liv till plåtgubben. Jag måste även nämna Alan Tudyk som alltid är helt otrolig.

Min enda egentliga invändning är att jag möjligen tycker att 15 avsnitt är några för många, men det är samtidigt ett angenämt problem. Jag hoppas att "Doom Patrol" får förnyat förtroende hos beställaren och att ytterligare en säsong kommer. När vi lämnar gänget den här gången är de i en liten knipa så att säga...


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Jag älskar Robotmans garderob där han har otroligt schyssta punktröjor från band som Black Flag, Dead Kennedys och Bad Brains. Dessutom älskar jag den briljanta användningen av Dead Kennedys "Nazi Punks Fuck Off" i en mycket lämplig scen.

2. Karaktärerna i tv-serien är alla plockade från serietidningarna, men just den här konstellationen har aldrig samtidigt varit Doom Patrol i tidningarna. Cyborg har dock aldrig ingått i Doom Patrol i tidningarna, men däremot varit en del av Tonårsgänget.

3. Så vitt jag kan se har "Doom Patrol" aldrig varit en egen titel i Sverige, ej heller fått ett svenskt namn. Serien har dock publicerats som innehåll i den kortlivade titeln "Inferno" (11 nummer, 1991-92) som samlade några av DC:s mer skräckaktiga serier.


ANDERS JAKOBSON (2019-06-12)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (22)
20 senaste recensionerna i kategorin dramakomedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Dramakomedi
Format: Streamat
Utkomstår: 2019
Bolag: HBO
Tema: Superhjältar
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.20:1
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (23/8):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN JULI
12 SENASTE
SKRÄCKFILMERNA