Jättegrisig men tämligen usel

FILMEN

Filmer som är så dåliga att de blir bra är en sak, men filmer som är så dåliga att de bara blir dåliga är något helt annat. Till den kategorin kan man lägga australiensiska "Boar", där ett blodtörstigt, aggressivt och gigantiskt vildsvin har huvudrollen. Varför detta vildsvin är så blodtörstigt och aggressivt får vi aldrig veta och heller inte hur det kunnat röra sig i naturen utan att bli upptäckt. Men detta lilla plotthål är ett av de mindre felen med filmen.

Vi är någonstans på den australiensiska landsbygden. Här är var och varannan person någon sorts fyllbult som sitter på platsens enda pub och klämmer tjejer på rumpan, säger "du dricker som en kärring!" till varandra, eller svär och skämtar med sexuella undertoner. Det australiensiska turistrådet har uppenbarligen inte haft något med filmens innehåll att göra.

Här börjar ett jättevildsvin att röja loss, vilket drabbar vissa. Några campande par och framför allt en familj med tre vuxna och tre ungdomar. Det är de vi ska sympatisera med vilket är lite knepigt eftersom de antingen är träaktigt trista eller bara osympatiska. Redan i deras första scen pratar mamman och hennes man avsugningar med sina tonårsbarn och dotterns pojkvän, vilket sätter tonen på något vis. De kompletteras av mammans bror (spelad av jätten Nathan Jones) som bor på bygden. Han ska visa sig vara användbar när de ställs inför besten.

Det stora problemet med filmen är ett tempo som går upp och ned. Mellan de mer actionbetonade sekvenserna är det rätt segt med oftast väldigt stolpiga dialoger som levereras ganska uselt av en del australiensiska figurer som borde kunna göra bättre ifrån sig.

Det är dock en - ursäkta ordvitsen - grisig film med rätt brutala scener, men de är gjorda enligt den gamla italienska principen med mycket närbilder och blod för att dölja faktumet att vildsvinsmodellen inte är speciellt rörlig. Det är ett annat problem - djuret är ganska uttryckslöst och känns inte riktigt som ett speciellt farligt hot. Ett litet steg på vägen är att man åtminstone jobbat mycket med ljudet som skapat illusionen av ett väldigt argt vilddjur.

Men det hjälper föga. Problemen är avsevärt större än behållningen. Detta är inte en sevärd film.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. En scen som är "cringe-värdig" är när jätten Nathan Jones åker i sin bil och rappar med i Vanilla Ices "Ice Ice Baby". Han tittar till och med in i kameran vid ett tillfälle. Hemskt!

2. Steve Bisley som en del fans känner igen från "Mad Max" (1979) är med i totalt tolv sekunder i filmen.

3. Under ett av bestens attacker håller den en människa i sitt gap och kastar runt som en trasa. Det är en väldigt skelettlös docka som används då vilket får mig att le lite lätt åt den bristfälliga specialeffekten.


ANDERS JAKOBSON (2018-12-20)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2018
Bolag: Njutafilms
Tema: Djurskräck
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (20/9):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN AUGUSTI
12 SENASTE
THRILLERNA