Stabil uppföljare med värdig inramning

FILMEN

Chadwick Boseman tragiska död i cancer skakade om Marveliuniversumet rejält. Boseman hade i rollen som T'Challa/Black Panther mer eller mindre stulit showen i "Captain America: Civil War" (2016), utvecklat karaktären i den första solofilmen (2018) och varit en viktig beståndsdel i "Avengers"-dubbeln "Infinity War" (2018) och "Endgame" (2019) och den andra solofilmen skulle gjort att han etablerade sig som den definitiva versionen av en karaktär precis som till exempel Robert Downey Jr. och Chris Evans gjort med sina.

Men så dog han, 43 år gammal 28 augusti 2020. Det var ju inte så det skulle gå.

Marvel ställdes inför några olika alternativa sätt att komma vidare. Ett var att ersätta Boseman med en ny skådespelare. Det har ju redan hänt med Bruce Banner/Hulk och James Rhodes/War Machine som bytt skådespelare från en film till en annan. Ett annat alternativ var att låta dikten likna verkligheten och även låta T'Challa dö och tack och lov valde man det alternativet. Nu låter det kanske lite konstigt att jag är glad över det, men det gjorde att filmen tvingades hantera starka känslor om sorgen efter ett barns eller syskons död och omvandla det till en motivation för karaktärerna.

Ett resultat av detta är att vi fått en ny huvudperson. Shuri (Letitia Wright), T'Challas syster är den centrala personen i filmen. Inledningsvis är hon dock inte ledare av Wakanda. Den uppgiften har fallit på drottning Ramonda (Angela Bassett) som efterträder både sin son och sin man. En av hennes uppgifter är att beskydda Wakandas främsta råvara, metallen vibranium, som T'Challa till viss del lovade att dela med sig av. Detta har lett till regelrätta attacker mot Wakanda, vilket gör att Ramonda måste sätta ned foten ordentligt. Det är tydligt att världen vill ha vibranium, men de får de inte från Wakanda. Därför kan man förstå de amerikanska forskare som upptäcker metallen i havet, långt bort från Wakanda som fram till nu ska vara den enda plats där den funnits. Men upptäckten slutar illa, för i havet lurar ett hittills okänt folk som inte heller de vill dela med sig av metallen - eller den hemliga värld som lurar där bakom.

Kort därpå blir Shuri och Ramonda uppsökta av Namor (Tenoch Huerta), ledare av undervattensvärlden Talokan, som vänligt ber Wakanda att leta rätt på den forskare som byggt den vibraniumdetektor som påträffades i havet. Namor vill röja forskaren ur vägen för att förhindra liknande situationer i framtiden och om Wakanda inte ställer upp, då blir Wakanda den första som får smaka på Namors vrede. Shuri och general Okoye (Danai Gurira) reser till USA och hittar forskaren, som visar sig vara MIT-studenten Riri Williams (Dominique Thorne) som byggt detektorn som en skoluppgift. Snart drar de på sig uppmärksamhet från alla möjliga håll, vilket slutligen leder till att Shuri och Riri förs till Namor där Shuri lär sig om hans historia och får se hans värld. Shuri försöker tala honom till rätta, men det går inte så bra.

Parallellt har drottning Ramonda gjort allt vad hon kunnat för att spåra sin dotter och i samband med det kallat in Nakia (Lupita Nyong'o) för att frita Shuri, vilket också sker, men i samband med det blir situationen mellan Wakanda och Talokan allt allvarligare och farligare. Och Wakanda behöver verkligen en Black Panther för att stå pall när vattenfolket attackerar på allvar.

Hur mycket av den här filmen hade funnits om Chadwick Boseman hade levt? Troligen ganska mycket av själva essensen av berättelsen. Namor var alltid planerad att vara skurken och det är en bra karaktär som Tenoch Huerta gör på ett stabilt sätt. Det enda jag inte riktigt gillar med karaktären är de små vingar (!) han har på sina fötter (!!) - de ser faktiskt lite fåniga ut. Desto bättre ser undervattensvärlden ut. En fantastiskt fin design som både ser udda och fullständigt logisk ut.

Vi återser förstås Martin Freeman som CIA-agenten Everett Ross och vi återser också Julia Louis-Dreyfus som den svårgreppbara Valentina Allegra de Fontaine som smugits in i MCU via "The Falcon and The Winter Soldier" och "Black Widow" och som kommer att få en större roll i kommande serien "Thunderbolts". Det ska poängteras att karaktären Riri Williams också är ett framtida tillskott till Marvelstallet, och kanske även till Avengers. Eller Young Avengers. Även om namnet inte nämns så är hon Iron Heart, en sorts fortsättning på Iron Man och i och med att MCU kompletteras med yngre varianter av Avengers-karaktärer i tv-serierna "Hawkeye" och "Ms. Marvel" kan det förstås vara något på gång.

"Black Panther: Wakanda Forever" är en väldigt stabil film i sitt sammanhang. Efter "Thor: Love and Thunder" som var för rolig för sitt eget bästa var det skönt med en film som landade i ganska becksvart allvar samtidigt som den bjöd på ett bra actionupplägg. Med 161 minuter är den näst längsta MCU-filmen och den känns lite grann mot slutet, men i det stora hela swishar de nästan tre timmarna förbi.


EXTRAMATERIALET

Jag är lite överraskad att det inte är en ordentlig hyllning till Chadwick Boseman bland extramaterialet. Det hade varit fullt logiskt. Nu kan det vara så att det är något som dominerar kommentarspåret. Det har jag inte haft möjlighet att lyssna på men det är i alla fall med regissören Ryan Coogler, hans medförfattare Joe Robert Cole och fotografen Autumn Durald Arkapaw.

I övrigt har vi två featuretter som i ena fallet handlar om att skildra Wakanda och Talokan och andra fallet om karaktären Shuri som nu kliver fram som huvudperson. Intressanta och matiga inslag på ganska kort speltid. Några minuters bloopers ligger också med samt fyra bortklippta scener. Vanligtvis brukar bortklippt material vara rena trimningar men här är det tre fall kompletta scener som lyfts bort. Allra mest givande att se är scenen "The upstairs toilet" där vi får se Martin Freemans Everett Ross gör sitt jobb på ett annorlunda vis. En utmärkt scen som nästan skulle kunna ha funkat som en separat kortfilm. Skönt att få mer av Freeman. Han är ju otroligt charmig och bra.


TRE SAKER

1. Jag kan inte riktigt komma förbi hur värdigt man hanterat situationen med Chadwick Boseman. Filmen börjar direkt med att adressera det och den traditionella Marvel Studios-loggan består enbart av bilder på Boseman och visas utan den musikaliska fanfaren. En sorts tyst minut.

2. Åter igen står svenska Ludwig Göransson för musiken där soundtracket får mig att tänka på 80-talsscifi. Den avslutande Rihanna-låten "Lift me up" är han Oscarsnominerad för.

3. Namor beskriver sig själv som en mutant och det är första gången det ordet nämns i MCU. I och med att X-Men kommer att rebootas som en del av MCU kommer det sannolikt att nämnas fler gånger.


ANDERS JAKOBSON (2023-02-22)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (62)
20 senaste recensionerna i kategorin action
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
© Disney
Genre: Action
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2023
Bolag: Disney
Tema: Superhjältar, Oscarsvinnare
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 1.90:1, 2.39 : 1
Extramaterial:
Envisioning Two Worlds, Passing the Mantle, Gag Reel, Deleted Scenes, Commentary
RECENSERAT DENNA DAG (21/5):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MARS/APRIL
12 SENASTE
ÄVENTYRSFILMERNA